Ja minst sagt. Hösten är väl fin på sitt sätt, men jag hade uppskattat den mer om det hade varit en lite bättre sommar.
Gillar inte hösten speciellt mycket egetligen, ja som sagt det kan väl vara fint. Men delvis så närmar sig vintern. Vilket jag inte alls tycker om och delvis så börjar det bli kallt, det blir mörkt tidigt osv.
Snart är det mörkt när man går till skolan och mörkt när man kommer hem från skolan. Usch vilken hemsk tanke.
Blir alltid lite mer nere under hösten/vintern. Vet inte riktigt varför, om det är just för att det är mörkt och trist kanske.

Det här med att sova ensam är något jag alltid får ångest över när jag går i skolan och älskling jobbar. Ja alltså speciellt dom dagarna han sover hos sina päron för att slippa pendla. När man är van vid att ha sin älskade bredvid sig när man somnar och när man vaknar så känns det helt enkelt fel de gångerna man måste sova själv. Hatar att vakna av att han åker till jobbet när jag vet att jag inte får se honom på kvällen igen. Den känslan är en av de värsta känslorna jag vet.
Jag älskar att han är den sista jag ser innan jag somnar och den första jag ser när jag vaknar på morgonen. Den känslan är oslagbar!
Jag sover alltid sämre när han inte ligger bredvid mig också. Det är nog just för att jag är så van vid att ha han vid min sida.
Just så känns det idag. Jag vill inte krypa ner i min tomma säng ikväll, jag vill krypa ner jämte honom.
Menmen jag träffar ju honom imorgon så inte så överdrivet länge till.